|
Vi har aldrig varit särskild kyrkliga, ändå har vi aldrig gått så mycket till kyrkan som på sista tiden. Lugn, lugn! Visserligen börjar vi se ljuset men det ljuset kommer från solen i söder! Anledningen att vi har promenerat över kyrkogården är enbart att Morlanda kyrkans vaktmästare har varit så duktiga på att skotta snö. Den enda kvälsspromenadvägen, utan risk för att bryta benen, i kolsvarta mörkret, är "Kyrkovägen", från Malöfärjeläget till Morlandakyrka, över kyrkogården och Färjevägen tillbaka, varannan kväll åt andra hållet, för omväxlingens skull. Bonnie skall ut på kvällsturen varenda kväll klockan halv åtta, oavsett vädret. Enda sedan snön hamnade i knävecket och det är väl snart två månader sedan har vi alltså gott till kyrkan. Där ser man vad högre makter kan åstadkomma.
Bonnie tycker det här är jätte tråkigt, hon längtar efter att springa efter bollar på stranden i Portugal, hon skiter väl i kyrkogården (inte på!). Vi längtar efter att få kasta bollarna och husbilen rullar snart iväg utan vår hjälp. Handbromsen är väl åtdragen. Vad roligt det skall bli att få lossa den snart.
JvH |
 |
