Det var i grevens tid att vi kom hemifrån.
Snöovädret på förmiddagen gjorde att jag kom för sent till jobbet och för sent hem.
Sedan skall tusen och en saker göras som man trodde var gjorda redan och allt tar alltid längre tid än vad det gör i verkligheten när man är tidsoptimist.Avgång kl.14.00 blev 16.00. Att hälsa på barn och barnbarn i Göteborg tar också en timme extra.
Om väglaget mellan Orust och Göteborg kallas dåligt så kan man lugnt säga att efter Kungsbacka var det rent ut sagt förjävligt. Innan Varberg fanns där en vit vägg på motorvägen, väglinjer syntes inte och vi åkte i spåret av en lastbil samtidigt som andra mordlystna långtradare, på sommardäck, dundrade förbi. Mycket snart frågar vi oss, vad har vi här att göra? Första avfarten in till Varberg för att äta middag och avvakta bättre väder. Ringer hem till barnen och får reda på att vi inte hade kommit hemifrån om vi åkt en timme senare, snön vräkte ner. Kl.20.00 lättade det betydligt i Varberg och vi åkte ut på E6an igen. Väglaget var fortfarande bedrövligt men sikten var mycket bättre.
Vid Falkenberg var det plusgrader och nästan ren väg. Efter Halmstad blev det sämre igen men väl i Malmö, klockan halv tolv, var det fyra plusgrader, ingen vind, ingen snö och god sikt. Vi stannar vid Utsiktsplatsen och ser på öppet vatten. Stina vill ta fram baddräkten. Vi ringer hem och till grannarna och får bekräftad att det har kommit ytterligare en halv meter snö, kuling, -10 gr.C. Vårt hus syns inte längre.
Vi kommer att sova gott på parkeringsplatsen vid Utsikten på Lernacken, efter en jobbig dag, glada att resan inte fick ett tidigt slut strax innan Varberg där vi kom undan med lite förskräckelse. I väg kom vi och är endast sex timmar försenade.
