|
Fredag, 5 mars.
Vaknar halv nio. Havets dån utanför är ett bra sömnmedel . Utetemp 13, innetemp 17 gr. Ett tjockt grått täcke hänger framför solen. Man skulle vänt sida men istället gick jag upp och stängde av ”hinderbanan”. Efter frukost väntar vi förväntansfullt på att gardinen skall gå upp, men icke! Efter en lång promenad, som inkluderar stranden, bestämmer vi oss för att börja köra igen, efter lunch. Tog lite kontanter ur väggen i byn Porto Covo, där vi även skulle handla lite mat men dom hade siesta. Det borde vi ha lärt oss vid det här laget men vi är som gamla hundar. Vi åker vidare. Omedveten har vi lagt till oss med en viss strategi: när det är sol skall vi njuta av naturen; när det är dåligt väder förflyttar vi husbilen på alla tänkbara småvägar genom byarna och när det är mörkt och vi vill förflytta oss gör vi det helst på betalmotorvägar. Idag har vi varit på väg i 14 dagar och vi ligger långt före vår planering så vi har råd att ta det piano. Vi åker nära kusten genom byarna Malhada do Velho och Vila Nova de Milfontes, riktning Odeceixe. Besöker byn Praia de Odeceixe med en förträfflig ställplats på flodens (Ribeira de Seixe) norra strand vid havet. GPS: N37°26'30.60" W8°47'42.35" Det är för tidigt att ställa sig så färden fortsätter genom den mysiga lilla staden Aljezur, sedan ner mot stranden igen och vi hamnar i Praia de Monte Clérigo där vi äter middag på en liten restaurang. Skall vi ställa oss? Nja? Vi fortsätter i mörkret genom Vales till byn Carrapateira där vi ställer oss på första bästa parkering, i kolsvarta mörkret, direkt vid avfartsvägen till Praia do Amado. Vi ville inte mitt i natten leta efter en bra plats vid strandparkeringen och eventuellt störa andra husbilar där. Nu var vi något trötta, drack te och kojade. |
Lördag kl.7.30 flyttade jag husbilen, ca. 2km, försiktigt, medans Stina och Bonnie låg kvar i sängen, till parkeringen vid Praia do Amado med en strand som . . . . . . . . . . Visst det börjar bli tjatig men Bonnie kommer att bli överlycklig! Sol hela dagen, inga sorggardiner här inte! Bonnie höll i showen mest hela dagen med ett litet undantag: Jag har badat i Atlanten, lördagen den 6e mars 2010 på Amadostranden vid Carrapateira. Vikingabruden som är med på resan, vågade inte, det krävs en äkta Bataaf (sv. Batav) som skall göra badpremiär vid 16 gr.C. Mitt på stranden fanns en bautastor sten, havets våldsamma vågor hade vid högvatten gröpt ur en två meter djup bassäng på baksidan av stenen. Under lågvattentiden hade solen värmt upp bassängen som nu var ca. 20 grader. Jag tog bara av mig kläderna och hoppade i. Sedan var det en lätt match att förflytta sig till vågorna (jag har badat i vågor förr!). Solen gjorde torkningen. Efter show och badövningar var det dags att köra tillbaka till Carrapateira för att gynna den lokala MiniMercadon. Tillbakavägen till vår ställplats körde vi den långa, mycket dåliga grusvägen, högt upp och utefter havet. Scenerierna tar andan (breathtaking)!!! Trots den erbarmliga vägen är vyerna lön för mödan. Helt otroligt!!! som Arne sa’. Vid Praya da Bordeira finns också en stor parkering, flitigt använd av husbilar. GPS:
N37°11'31.35" W8°54'6.84" Här stod tiotalet Tyska, en NL, en N och några P, inga S. Vi gjorde en vända runt parkeringsplanen för att kolla in gänget, men åkte sedan vidare till vår parkering på Amado. Hoppas att solen håller sig framme även imorgon. Precis när jag skriver detta kl.23.00, börjar det regna. Vi bryr oss inte, dagen har varit för bra och nu skall vi sova gott till musiken av havets dån och en smaken av en Schippers Bitter.
Praia do Amado, JvH GPS: N37°10'9.29" W8°54'5.04" |
