|
Antingen står vi med husbilen under ett vattenfall i full storm eller så har vi blivit försökskanin hos Statens Provnings Anstalt som gör vatten & vindtäthetstest på husbilar. Nog har det regnat och stormat under natten men kl.8 när vi går upp lyser solen för fullt på en nästan klarblå himmel. Under natten var min.tempen nere i tio grader på utsidan, på insidan hade vi elektriska värmefläkten på. Vi åt frukost inne men sedan solade vi ute. Äntligen kunde jag tömma ”garaget”, städa och, organisera allt pick & pack man släpar med sig. Tidig lunch, länsa och bunkra igen, sedan bar det av de ynka fem kilometrarna till Cabo de São Vicente, Europas sydvästligaste hörn, Europas kraftigaste fyr, ”världens ände”, ”den heliga udden” , en mytomspunnen plats. Fyrplatsen var stängd för renovering. Solen lyste med full kraft men ändå var det kallt på detta blåsiga ställe, 60 meter över havet. Vi dröjde oss kvar, mer av vördnad än pga sevärdheten. På vägen tillbaka stannade vi till vid ett gammalt kloster som ligger högt upp på klippkanterna. |
Vi fortsätter till Ponta de Sagres en annan vindpinad udde där Henrik Sjöfararen (1394-1460) byggde sin navigations- och sjöfartsskola i en stor borg högt uppe på klipporna. Härifrån skickade han iväg många expeditioner som visade att jorden inte var platt och att man inte seglade över kanten, ner i det kokande vattnet. En spännande plats, mitt stora intresse, sjöfartens upptäcktsresor. Vi kommer undan med 3€ i inträde för båda. Numera är vi ”Estrangeiro Reforma” (utländska pensionärer) och går in för halva priset. Här stannar vi några timmar och gör hela promenaden runt på udden, Europas sydvästligaste klippspets. Det blåser kallt och vi är ganska frusna när vi kommer tillbaka till bilen på husbilsparkeringen nedanför borgen. Här står ett trettiotal husbilar. Efter middagen börjar solen gå ner och vi stannar kvar på den fina nattparkeringen. En vacker dag med fint väder i kulturens tecken och vi har fått lite färg i ansiktet som bonus.
Sagres, JvH GPS: N37°0'20.48"W8°56'43.01" |
