|
Direkt efter frukost, var jag ute med Bonnie på morgonpromenaden. När hon hade gjort det hon var ute för, gick vi ner till stranden. Jag hade bollkastaren och en boll med mig och just när jag skulle kasta första bollen, såg jag HUNDEN. Bonnie hade redan sprungit tio meter och den mycket stora hunden stod på restaurangterrassen ca. 75m bort. När jag säger stor hund, menar jag STOR hund, en stor portugesisk herdehund som nu sprang ner från terrassen, över stenmuren, i riktning mot Bonnie. Jag såg direkt att han inte hade vänliga avsikter. Jag kastade inte bollen och kallade in Bonnie som nu också hade upptäckt monstret och skyndade sig till husse. Hon hade precis satt sig mellan mina fötter och jag klämde fast henne mellan knäna samtidigt som jag med vänster hand fick tag i hennes halsband. Vi har haft två stora ryska vinthundar så det finns viss vana av stora hundar och stora käftar men den stora käften som nu kom emot oss var inte att leka med. Monstret var nu ca. fem meter från oss, öronen och svansen pekade bakåt, käftgipporna var högt uppdragna och visade två rader med tänder som bara hade ett mål. Det hade gått mindre än tjugo sekunder sedan jag såg hunden först och hela tiden låg jag steget före, jag hann tänka, planera och visste precis vad jag skulle göra. Jag var hela tiden steget före monstret. Jag lyfte bollkastaren och väntade. Exakt när käften var ca 1 meter ifrån oss smällde jag till med full kraft. Bollkastaren, gjord av plast har ett bra sving, träffade rakt över nosen på hunden som blev helt förbluffad, det måste ha gjort rejält ont. Jag lyfte armen igen men hunden var klok, den hade fattat, den backade och stack iväg med svansen mellan benen, till sin husse som stod på restaurangterrassen. Jag vet inte hur mycket han hade sett men jag hörde honom aldrig kalla in hunden. Jag vinkade glatt, för att visa att allt var bra och han vinkade tillbaka. Under hela angreppet hade Bonnie suttit och morrat mellan mina knän och när jag släppte henne tittade hon på mig belåtet som om hon ville säga: ”Det gjorde vi bra husse, du och jag!” Efteråt, tyckte jag synd om hunden, jag hade velat gå fram och ge den en kram, den trodde väl antagligen att den hade ett jobb att sköta. |
Vi lämnade stranden och fortsatte promenaden upp i vildmarken som om ingenting hänt. Vi hade väl tur och vi fann det onödigt att provocera den stora hunden mer så vi gav oss av till nästa strand, stränder finns det gott om här omkring. Det går väldigt många lösa hundar i Portugal, jag har inte förstått ännu hur många av dessa som verkligen är herrelösa, många vill komma fram till Bonnie och har goda avsikter men i fortsättningen har vi alltid bollkastaren med oss. Färden fortsatte på den smala men goda vägen där man hela tiden fick passa upp för träd som hängde lågt över vägen, byarna, hade på en del ställen mycket trånga gator och hette Hortas do Tabual, Figueira, Zavial, Salema, Barrancão, Burgau och så småningom kom vi till ett riktigt sommarställe som hette Luz och Praia da Luz med en trevlig strandpromenad och en utgrävd romersk ruin. Vi åt lunch på en liten trevlig restaurang där vi satt på uteserveringen med Bonnie som fick en hundskål med kycklingrester och vatten av restaurangens ägare en trevlig kvinna som blev helt förtjust i Bonnie (antagligen i alla hundar). För säkerhets skull plockade vi först ut de värsta kycklingbenen. Själva åt vi fisk med chips och en Sagres till. Nu hade vi fått nog av alla små vägar, bilen körde som tåget, raka spåret in till Lagos. Här såg trevligt och spännande ut! Vi upptäckte redan från bilen flera intressanta besöksmål men hittade ingen bra ställplats i närheten av staden. Det skulle dock finnas en camping nära centrum som hette Parque de Campismo da Trindade som så småningom hittades och här kostade det endast 9€ per dag. Det är vad det brukar kosta på en tysk ställplats för att få vatten och el. Visserligen ser den väldigt sliten ut men en del av byggnaderna vid tvättautomaterna är helt renoverade och i bra skick med bra toaletter och duschen är varm och god. Campingen ligger fem minuters gångavstånd från Lagos gamlestan, så ingen tvekan här inte. Vi lär nog få stå några dagar. Vi träffar även de första svenska husbilar och bredvid oss står t.o.m. ett par från Skärhamn. Inte nog med det de är dessutom medlemmar i vår trevliga husbilsklubb HBK.
I morgon blir det sightseeing och shopping i Lagos.
Parque de Campismo da Trindade, Lagos JvH
37° 5'40.37"N 8°40'18.32"W |
