Var det inte på en söndag man skall vila? I går kväll gjorde vi stortvätten, som blev torr idag för att ta in, sedan fick vi dammsuga hela bilen, städa, feja, diska, tömma tankar, fylla tankar, mata grisen och lägga locket på brunnen! Någon god öl som belöning hann vi inte med heller för klockan tolv hade vi bestämd att lämna campingen, annars är risken överhängande att man dröjer sig kvar en dag till. Campingen blev billigare än vi trodde, 15€, så överskottet i vår campingbudget består.
Igår hade vi velat gå på restaurang med live musik, men vi var väl för trötta efter tvätten. Restaurangen ligger på andra sidan gatan där vi står på campingen, så istället låg vi i sängen och lyssnade till klockan tre, d.v.s. Stina lyssnade, för jag somnade vid tolv.
Straks efter tolv idag körde vi ut och ställde oss så länge på naturreservatets strandparkering för att äta lunch. Jag har nämligen fortfarande inte fått de bilder jag vill ha av Fuseta p.g.a. diset. Det var disigt nu också och dessutom ännu molnigare än igår.
Sandöarna utanför Fuseta har fått mycket stryk vid de senaste stormarna. All bebyggelse är skadat och det ligger enorma mängder med bröte på stränderna. Jag fick några dåliga bilder med teleglöggen men de är för disiga. Fiskarna här i Fuseta säger att det är riskfyllt att vistas på dessa stränder.
Inga bra förutsättningar för bra bilder, då får vi väl ta dem ett annat år.
Vi träffar ett roligt par från Italien som beundrade vår husbil och undrade hur det var att resa och bo med husbil. Han var New Yorkare och hon från Rom, de hade sina barn och barnbarn i USA och bodde nu i ett hus i Toscana. De bjöd oss ditt ifall vi kommer till Italia och vi bjöd dem till Orust ifall de skulle förverkliga sina husbilstankar och resa till Sverige.
Kl.14.00 kom vi iväg och vi skulle till Tavira där vi först åkte till Pinge Doce för att storhandla. Parkeringen var svår att komma in och parkeringsplatserna var små med en massa träd bakom så vi ställde oss på en sandig grusplan nedanför sydöstra brofästet. Här stod även en holländare och två tyskar som alla verkade ha ”slagit rot” där, så vi tyckte väl att vår bil kunde stå där också medans vi gjorde stan.
Vi har haft stora förväntningar på Tavira och staden gjorde oss verkligen inte besviken, vi blev hänförda på bara två timmar. Det är söndagseftermiddag, familjerna, gamla, unga och barn är ute på stadens trevliga promenadstråk med vackra planteringar, gubbarna sitter på bänkarna och berättar historier, hele scenen verkar så familjär och alla blir glada när de ser Bonnie som verkligen ser annorlunda ut jämfört med stadens övriga hundar. Att staden dessutom har kvar så oerhört mycket av sin gamla byggnadsstil och monumentala byggnader gör att det blev mycket lätt att bli förälskat i Tavira. Efter middagen drar vi oss trötta tillbaka till husbilen som vi inte finner någon anledning att flytta till något bättre ställe.
Tavira, JvH 37° 7'32.47"N 7°38'38.04"W
