Måndag, 22 mars
Sent igår kväll kom det en fransk husbil som ställde sig på den privata delen av grusplanen. Vår bil och dom som står ”fastvuxna” här, står tydligen på en bit mark som är kommunal och strandbank till floden. Så snart fransmannen hade åkt, tidigt på morgonen, kom det en grävmaskin som grävde upp ett långt dike, några meter från de fyra kvarvarande husbilarna, för att förhindra att någon mer skulle kunna parkera på den ganska stora grusplanen. Vi står bra som det är, vi vände bilen i körriktningen igår innan vi ställde oss. De rotade Holländarna som har koloniserat en rejäl plätt, är sura och griniga. Stackars människor, de är så rädda om sin koloni att de inte vågar hälsa en gång. Det skulle kunna hota deras ensamrätt om inmutningen de har satt sina småsinta rötter i. Det värsta vi vet, är folk som inte kan hälsa, särskild på morgonen!
Vi blev inte färdiga med utforskningen av Tavira igår, så vi fortsätter några timmar på förmiddagen men efter lunch handlar vi lite mera matvaror hos Pingo och lämnar sedan de rotade kolonister åt sitt öde. Till Cabanas de Tavira, skulle vi men vid ingången till denna lilla by med stor strand, hade järnvägsbommarna fastnat, efter en kvart vände vi bilen och sökte oss istället till Praia do Cabeco. En härlig stor strand, där Stina skulle bada och Bonnie ville leka. Det finns inte mycket annat att hämta för oss här än sol, sand och bad. Men vi blev hungriga av strandlivet och hittade en utmärkt restaurang vid parkeringen som hette ”Sem Espinhas” (Utan fiskben), väldigt god middag åt vi, serverat av mycket trevlig personal, kanske för att vi för tillfället var enda gästerna. Ägaren ville veta allt om Bonnie eftersom han hade åtta hundar hemma av en portugisisk ras som liknade Schapendoes väldigt mycket men hette Cão Serra de Aires. Man lär sig något nytt varje dag. Det börjar närma sig solnedgång, så vår vana otrogen, skall vi leta en nattparkering innan mörker. Vi åkte till Monte Gordo. Lika fort som vi kom in, åkte vi ut och föredrog att vakna i Vila Real de Santo António, där vi just innan mörkret fann en parkering längst norrut i hamnen. Här står även två husbilar som i flera timmar haft motorn på tomgång för att . . . . . . . .titta på TV! Vi står för långt bort för att ha ont av dem men det har nog många andra. Om man inte tycker om hundar, ”åk aldrig till Portugal”, vid de mest olämpliga tillfällen står det någonstans en hund och skäller mitt i natten, om det inte är en hel flock som har blivit osams för något. ”Inget blir nånsin som man har tänkt sig!”
VRSA, JvH 37°12'2.80"N 7°24'54.74"W
