Genast efter frukost har vi bråttom att komma härifrån, inte för att det är fel på Vila Real de Santo António men väl på parkeringsplatsen där vi står, ett otrivsamt ställe, smutsigt och för många asociala husbilsägare som låter sina motorer gå på tomgång, eller startar sina generatoraggregat i tid och otid. Idag var det några som satte igång redan klockan åtta.
Mitt omdöme är kompromisslös: ”Jävla pack!”
Vi kör till Castro Marim. På ställplatsen är det fullt. Vi blir bortkörda från parkeringsplatsen men hittar sedan ändå en plats på ställplatsen där vi även tankar vatten. Ett entimmes besök på kastellet får räcka för som vanligt får hundar inte komma in, vi går in i omgångar. För en gångs skull ett kastell där man försöker bevara originalskicket, utan att bygga en massa moderniteter i nytidsmaterial innanför murarna, som fördärvar atmosfären. Här gäller originalskick och det som inte är tidsenligt görs i lättförgängligt trä som dessutom är lätt att ta bort. De flesta kastell i Portugal håller på att förstöras pga Portugisernas iver att visa upp dem, de kommersialiseras helt enkelt. Kastellet i Silves är ett skräckexempel.
Efter lunch på ställplatsen åker vi vidare till Foz de Odeleite där vägen följer floden Guadiana till Alcoutim. Vi känner genast att detta är rätt vägval i en vacker natur med ständiga nya hänförande vyer. Var femte minut hittar vi dessutom fina nattparkeringsplatser. Alcoutim och sin spegling i Spanien, Sanlúcar de Guadiana är mycket sevärda. Vägen slingrar sig uppåt i bergen mot en liten by som heter Cortes Pereira och vid bron över floden Ribeira do Vascão får vi ytterligare en helt fantastisk vacker naturupplevelse. Här börjar även distriktet Alentejo. Nästa lilla stad heter Mértola, flera vackra vyer och en kastell som har en trappentré i nytt, vit, slätt marmor med kanter i galvade stålbalkar, smakfullt!;-( Alldeles intill gör man utgrävningar av bebyggelse från romartiden. Vilka kontraster och vilket totalt smaklöst tillvaratagande av kulturskatterna. På nordöstra sidan av borgen hänger husen och gatorna i det gamla Mértola, högt upp, som klistrat mot bergväggen med en bedårande utsikt över Guadianafloden. Byn är en kulturhistorisk guldklimp med sina branta kullerstens gator. Efter middagen börjar det bli sent, om en timme är det mörkt och vi skall till Mina de São Domingos, en gammal koppargruvstad som har en vacker parkering vid en sjö. Dit kommer vi när det är svart men hittar ändå till sista lediga parkering, mitt framför näsan på en tysk husbil, som får ställa sig på utsidan.
Mina de São Domingos, JvH 37°40'20.14"N 7°30'15.62"W
