|
Fredag, 26 mars kl.23.00 körde vi från Elvas och lämnade Portugal. Kursen var inställd mot Andorra där vi övernattade i Pasa de la Casa, två dagar senare. Det var kallt, frost på natten och mycket snö runt omkring men vägarna var rena och torra. Vi lämnade SkiJetSet-folket tidigt på morgonen och körde mot Perpignan på N116. Spännande väg, neråt, därav ca. 30 km, mellan Mont Louis och Villefranche de Conflent, på 2ans växel vid ca. 3000 varv, 7% lutning och svåra möten med lastbilar och bussar på smala gator i byarna. Det gav en del spänning som vi kunde vila upp oss ifrån, under fyra underbara vårdagar och med lite hjälp av öl och vin, bland vänner i Sorède.
En lång transportsträcka genom Frankrike till första Påskbordet med släkten i Vlierden, i södra Nederland. Flera släktträffar i Amsterdam och Beverwijk för att sedan avsluta med ännu ett Påskbord bland vänner i Heerenveen.
Några dagar för att inhandla livets nödvändigheter, vilket man lämpligen gör i Heerenveen, i ett strålande vårväder.
Storebaelt och Öresundsbroarna låg gömda i tät dimma och regn men inte heller regnskurarna i Skåne och Halland hade någon påverkan på den last vi förde med oss till Orust dit vi kom på torsdagnatt. På fredagmorgon, den 9e april, lastade vi ut VÅREN och solen sken från morgon till kväll. Nu är det vår! |
Vi har inte lyckats uppdatera vårt dagbok de sista två veckorna av två skäl, brist på internetuppkoppling och det sociala engagemanget med släkt och vänner. Det kommer att ske så snart det finns tid till det. Även alla nattparkerings- och ställplatser kommer att anges tillika en del intryck, bilder, berättelser som hittills inte fick plats och en massa annat av både det ena och det andra. Just nu skall vi bar smälta erfarenheter och upplevelser men framförallt njuta av våren! I kväll gick vi samma promenadväg med Bonnie som vi gjorde för exakt femtio dagar sedan. Kontrasten sitter i minnet, så gott att vi slapp en stor del av vintereländet och så härligt man uppskattar promenaden idag.
Nästa längre resa leder oss sannolikt till Sicilien men därefter blir målet säkerligen Portugal igen, om livet vill oss väl och turen står oss bi, förståss!
Under femtio dagar och efter 9000 km har vi dragit på oss en liten lackskråma i vänster framskärm och en enkel plastskada i höger bakkjol. That’s it! Vår röda Ferrari går som ett Schweizerurverk och vi själva mår oförskämt bra, bättre än vi förtjänar!
Vi tackar ödet, ödmjukt!
Stina, Bonnie och Julian. |
