What about us?
 
  
 
 
 
 |
Om Oss
Vi . . . . ., är Bonnie, Stina och Julian. Vi har alla tre en relativ stark integritetskänsla, vilket kanske kan bli ett hinder för att skriva lite mer utförligt om oss själva men vi har även mycket humor så vi vågar ändå göra ett försök!
Bonnie har utan tvekan den starkaste integritet. Hon vill bara umgås med oss, våra barn och våra tre barnbarn. Hon vet att hon i rangordningen står över barnbarnen, än så länge. Hon är asocial gentemot främmande människor och särskilt mot främmande hundar men så är hon ju också en rasäkta fårvallhund, en Friesisk Schapendoes, extremt klok och envis. I husbilen sköter hon Vakthållning och Utkik.
Stina har sina rötter i Fiskebäckskil på Skaftö. Hon är djur- och motorintresserad och har innehaft busskort sedan 1970. Sysslat med mycket annat också men återgått till att köra buss de senaste två decennierna. Hon kör gärna husbilen och hon lär nog få köra flest kilometer emedan Julian sitter bredvid och leker med alla viktiga tekniska leksaker om han inte dricker Amstel eller Heineken, tittar på DVDfilm och surfar på nätet. Stinas roll i husbilen är Överstyrman.
Julians rötter finns i de äldsta delarna av Amsterdam, vid mynningen av floden Amstel, där det på 1600-talet byggdes tusentals Ostindiefarare. Intresset, kunskapen om och kärleken till havet, båtar och segling flöder som Amstels vatten i ådrorna. (Det låter väldigt fint!) Ville efter högre realskola i Amsterdam, hellre göra något mera handfast och blev timmerman, båtbyggare och seglare; arv efter fadern. På en av sina många seglatser, i början på sjuttiotalet, råkade han angöra Göteborg, kastade ankaret och fick inte upp det på ett tag. Fêskartösa från Östersidan hade lagt ut sina garn. Inredde båtar hos ett välkänd varv på Orust i sex år för att överleva men ville något annat, igen. Studerade på fritiden, senare på heltid och blev matematik-fysik-teknologi-adjunkt. Vid sidan om seglades det en hel del, från jollar till tremast-skonare men yrkesmässigt har han sysslat mest med utbildning och pedagogik, även till sjöss. Han är Befälhavare, en roll som han visserligen axlar på sjön men som är något självpåtagen och ofta ifrågasatt, i husbilen.
Vi värdesätter djur och natur mycket högt så det föll sig naturligt för två storstadsbor att bosätta sig på landet där vi kunnat haft många djur omkring oss och där vi kunnat leva och fostra våra barn, med naturen som livsmiljö. Skärgården kring Orust var dessutom optimal för en seglare. Segelbåtar och skepp har vi ägt från 10 fot till 80 fot men för tillfället har vi endast "Amstel" kvar, vår Hallberg-Rassy Mistress 32. På släp följer en Honda gummibåt för att gå iland och rasta Bonnie eller för att proviantera medans Amstel fortsätter sin segling. Bonnie har aldrig trivts riktigt ombord på Amstel annat än när vi förtöjer. Hon har tagit en stor plats i våra liv och kommer således även att ta en del plats på denna hemsida. Vi frågar oss ibland om vi inte omedvetet köpte husbilen för hundens bästa? I husbilen trivs hon, "som fisken i vattnet". Onödigt att behöva berätta att hon på kvällen skall upp i sängen, går själv ner efter någon timme och hoppar upp igen när det börjar ljusna på morgonen. Däremellan antar vi att hon sköter sin vakthållning. Ett särskilt hundtass-steg har byggts för att komma upp i den höga sängen. Det kommer att bli en del sand i sängen i Italien. Det fick vi erfara under förra årets resa vid Portugals stränder. Men efter alla strandhugg i våra liv är vi så vana vid det. 280111 JvH
 |
