|
|
|
| ||||||
|
|
|
|
|
|
Dag 16 En dag med för många upplevelser, ibland kan det bli så. Färjan från Villa San Giovanni till Messina gick som på vatten, det blåste en del och man ser tydligt hur häftiga strömmar det uppstår i Messinasundet vid tidvattenväxlingarna. Messina in och Messina ut, vi lämnade aldrig bilen. Vi körde kustvägen genom alla små genuina sicilianska byarna och utefter deras långa fina strandpromenader. Efter ett tag vill man gärna vara utan de stundtals relativt dåliga vägar och parerandet av alla hål. En bit på betalmotorvägen för omväxlingen, fram till Taormina, Siciliens äldsta semesterstad där många kungligheter, dyrt folk och kändisar har förlustat sig. Elisabeth Taylor med sin Richard Burton har tydligen vistats här mycket. Även Stina & Julian har nu hittat hit. Många flotta hotell och ännu fler flotta villor ligger som klistrade mot en bergsknalle med branta serpentinvägar som slingrar sig uppåt. "Tänk så tråkigt att växa upp här!" säger Stina, "barn kan inte cykla eller sparka boll!" Jag svarar: "Folket som bor här har inga barn, . . eller så har de dem nån annanstans, att växa upp!" Vår Ferrari fick bekänna sin röda färg. Det är enbart småbilar som, vi såg, körde där. Vi skall aldrig göra om det och vi kan inte rekommendera det men vi gjorde det likaväl, hela vägen upp! Har man väl kommit upp en bit är det stort omöjligt att vända 7,5m husbil någonstans, det är bara att fortsätta. En (liten) linje bus tar sig hela vägen upp, då borde även vi klara det. Jag vet inte om bussen fortsätter en annan väg ner men vi vända där uppe och tog samma väg tillbaka. |
Stina körde upp och jag körde ner, för den som vill veta det. Man börjar förstå varför Ducaton har så extremt låg utväxling, både etten och backen. Spännande var det och utsikten bedårande vacker, värt besväret. Nästa stopp var Giardini Naxos, Grekernas första bosättning på Sicilien ca. 735 år innan HAN föddes. Det kan man kalla strandpromenad och vilka vågor som slog mot, upp, på och över den. Trevlig by men vi ville vidare. Efter middag hamnade vi i Catania, vad vi nu där skulle göra! Stad med liten puls och mycket trafik, brutal trafik. Jag kan jag också, det är bara att anpassa pulsen dit man kommer, vara lika aggressiv, lika brutal och ta för sig lika mycket dessutom mitt horn låter betydligt bättre än deras. Vi kom, såg och segrade! Sicilianarna är väldigt trevliga, tillmötesgående, hjälpsamma, toleranta och förlåtande, vi älskar dem redan! I bilen blir de dock besatta och visar inga av föregående egenskaparna men det är charmigt det också, när man väl har förstått hur det fungerar. Innan kulturmagneten ”Siracusa”, min mentor Arkimedes födelsestad, ställer vi upp bilen för natten, på en parkering vid en tappstation straks innan staden. Vi är trötta, imorgon tar vi det "piano"! "Buonanotte!"
Tu = 16o C, lätta moln, svag bris SSV
Siracusa, 5 mrs 2011, JvH |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
© 2011 Amstel.se