|
|
|
| ||||||
|
|
|
|
|
|
Dag 41. Bonnie träffar en italiensk charmör.
Nästa morgon väljer vi att fortsätta på kustvägen SS18 norrut och vyerna är många och vackra men antalet vägras/jordskred blev fler och fler, det går väl bra när det gäller halva vägbanan men det blir väldigt besvärlig när det handlar om hela vägbanan då provisoriska vägomläggningar med stora nivåskillnader lätt gör att vi fastnar med aktern. Efter Scilla och innan Favazzina går vi upp på motorvägen A3/E45. Det låter fint men det är nästan lika illa där med alla bro- och tunnelbyggen. Varenda tunnel och bro är tydligen i så dålig skick att det måste byggas nya. Vi undrar om den nya vägen kommer att bli färdig innan den håller på och förfaller igen. Detta är ett evighetsarbete i den mjuka bergarten. Och underhåll av vägnätet här i södern har den Italienska staten tydligen lågprioriterat när man ser förfallet. Det finns många vägavsnitt som har påbörjats med viadukter och allt, jobbet har avbrutits för några år sedan och står nu och växer igen. De ofullbordade projekten är många här. Vi tror inte vi har kört på sämre motorväg någonstans i Italien, att den är gratis är en klen tröst. Utsikten och vyerna av den vackra kusten är dock ett gott plåster på såren! Vid rastplatsen nära en tankstation hittar vi en biltransport med några ”gulliga” 3-hjulliga Piaggio APE. En sådan vill vi ha i garaget till vår nästa husbil! Dessa var avsedda för badplatsen Tropea, som uthyrning kanske? Eller rundtur/sightseeings fordon? |
Vid middagstid drar vi oss ner mot stranden i Amantea och ställer oss på en vanlig bilparkering utefter strandpromenaden. Denna ”Lungomare” är lång spikrak och välskött, någorlunda ren från plastflaskor och -förpackningar. De håller på och städar inför turistsäsongen, även sanden på stranden får sig en maskinell behandling för att filtrera bort skräpet. Här är nog ett litet badparadis om några veckor, något annat har byn knappast att bjuda på. Befolkningen använder sin promenad flitigt, de joggar eller promenerar, hälsar på varandra och på oss. När Bonnie har lekt färdigt på stranden får hon sällskap av en beundrarpojke som hon för en gångs skull inte avvisar eller morrar åt. Ägarna berättar att han är en blandras men vi ser drag av Tibetansk terrier och Bearded collie. Hur som helst är han väldigt lik vår Schapendoes. Snygg pojke som heter Max! Ägarna ville ha valpar med Bonnie och Max! Suck! Vi stod och pratade bort nästan en timme. De är så positiva, italienarna! Vi sover lugnt vid lungomare i Amantea.
Amantea, 30 mars 2011, JvH |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |