När vi efter mycket om och men kommer fram till en husbilsparkering vid stranden till Adriatiska havet, mellan Rimini och Ancona, blåser det full storm. ”Här kan vi inte stå för natten!” Vi åt konservmiddag och hittade nya TomTom, knappade in en annan parkering för natten som låg lagrat i minnet och vid åtta tiden skulle vi bara förflytta oss ca. 30 km. På väg inåt landet närmar vi oss en viadukt som har maxhöjd 2,8 m. Stina saktar in. ”Kör på!” ropar jag som inte orkar lämna min trygga varma sittplats för att se efter om det verkligen går. ”Italienarna har väl lite marginal som vi har i Sverige!” Det har de alltså inte, 2,8m är 2,8m! Högsta punkten, WiFi-antennen, på vår husbil är 2,85m. "TA-RA-TA-RA-TA-RA-TA-RA-TA-RA-TA-RA-TA-RA-TA-RA" ekar det genom husbilen. Där rök den antennen! Jag sjönk ännu djupare i stolen!
Idag hade jag alltså hellre varit på jobbet.
Nu står vi här uppe, som Jeppar på berget vid något kastell/borg i Mondavio, men vi ger inte efter för lite skit! I morgen är det en ny dag, nya insatser, nya vinster!
Bilder?
Glöm det!
Uttemp: Vem bryr sig?
Position: N43,674611 E12,967116
(den skall man alltid ha reda på oavsett vad som än händer!) ;-)
Mondavio, 25 febr. 2011, JvH |