Det var visserligen varmt idag men molntäckt, så i stället för att hoppas på fler bad tog vi en promenad genom den vackra naturen ner till byn, där vi bevittnade en siciliansk begravning. På bilden syns likbilen, de närmast sörjande stod utefter bilen och det var nog de flesta av byns innevånare som bildade en lång kondoleanskö. Alla pratade och pratade, jag såg inte en människa som var tyst och hela torget var fullt med folk. De är väldigt sociala Sicilianarna och de pratar och pratar mest hela dagen.
Resterna av gamla utsiktstorn finns det gott om utefter hela kustlinjen, antagligen för att varna när Greker, Morer, Normander eller några andra våldsmän som kom för att våldföra sig på öns befolkning och tillgångar.
Efter båttrafiken kom tågtrafiken, långt innan det fanns bilvägar. Därför ligger tågspåret utefter hela öns strandlinje, det var enklast så. Det var inte så enkelt att gräva tunnlar genom berget på den tiden. Idag spränger man sig hejdlöst genom alla berg som ligger i vägen för biltrafiken och bygger långa broar över dalgångarna. Tågspåren är dock ett hinder idag för att nyttja de vackra stränder överallt, de ligger i vägen.
Italienarna och Sicilianarna är världskända för sin konstnärlighet, design och goda sinne för det vackra. Detta märks överallt rundomkring. Minsta lilla by har någon form av vacker konstutsmyckning, inte minst på ansiktet utåt mot havet, på strandpromenaden, "Lungomare". Nyfikne Bonnie undrade vad det var för en konstig hund.
I morgon åker vi till Messina ock antagligen tar vi färjan över till fastlandet på kvällen. Det blir alltså sista dagen på Sicilien och det känns vemodigt, vi skulle helst vilja stanna här ett tag till. Vi har blivit charmade av Sicilien och är fullständigt förälskade i denna ö. Kanske är det nyhetens behag men tillbaka hit hoppas vi snart få komma.
Finale di Pollina, 28 mars 2011, JvH |