|
|
|
| ||||||
|
|
|
.
|
|
|
Dag 40. Avsked på en födelsedag. Bråttom hade vi inte, via motorvägen är det drygt 150 km till Messina. Dagens mål är att komma över till fastlandet och lämna Sicilien. Många har berättat för oss att mellan Cefalù och Messina finns det ”inte mycket att se”. Jag kan möjligtvis förstå åsikten om man lider av tunnelseende och åker på A20, men vi håller alls inte med. Motorvägen till Messina går väldigt mycket genom tunnlar och över höga broar med räcken som gör att man ser dåligt även där. Vi avstod från motorvägen efter att delvis ha kört den en kortare bit. Tunnelperspektivet var inget för oss. Vi körde alltså den vackra kustvägen SS113 istället för A20. En bergochdalbana som Liseberg AB skulle ha varit avundsjuk på. Dessutom fanns där många jordskred över halva, ibland hela vägbanan. Men vad gör man inte för att se den vackra naturen, för bedårande vackert var det. |
Bilderna nedan ger ingen rättvis bild av landskapet, det måste ses med egna ögon, inget man fotograferar genom en dammig framruta på en husbil. Varje gång vi fick se en vacker vy sade vi: ”Äsch det var väl inget att se!” Det blev många sådana vyer. Vi körde hela SS113 till Torre di Faro, den yttersta spetsen i nordost. I skymningen kom vi till färjan och var snabbt över till Villa San Giovanni där vi parkerade i ”vår” lilla fiskehamn. Stina sjöng: “Will you still need me, will you still feed me, when I’m sixty four?” Så jag bjöd henne på restaurang. Arrivederci, Sicilia! Mille grazie! A più tardi! Position: N38,230938 E15,635618
Villa San Giovanni, 29 mars 2011, JvH |
|
Människan har alltid känt sig säkrare på en höjd, inför olika hot. Därför bygger man uppe på berget. Sicilianerna måste ha hotats mycket genom tiderna för här är fenomenet extremt! Problemet är dock att komma upp och ner och alla vet vi att sopor är tråkigt att bära långt. Även det har några Sicilianare löst praktiskt. Se nere till höger. |
 |
 |
 |
 |
© 2011 Amstel.se