|
Uppe på berget finns ingen polis!
Resan idag skall gå över berg och dal, från Orosei till Cala Gonone på Strada Statale Orientale Sarda. Efter att vi har passerat ett stort antal marmorgruvor av oanad storlek, att marmor låg så djupt viste vi inte heller, så började vägen stiga och landskapet förändra sig. Många små jordbruk. Vi vet att TomTom tror att vi kör en Fiat Panda och ändå går vi på dumheterna gång på gång. Solljuset var så starkt att vi heller inte såg på datorn att den vägen kanske inte var så bra. Tom ville navigera in oss på den norra avfarten från SS125, som kommer till Cala Gonone norrifrån och det gick hur bra som helst i en kvart tills vägen började smalna av något och där stod den: förbudsskylten för husbilar! Vända? Vi har kommit halvvägs, varför står skylten här? Det fanns visserligen en avtagsväg till vänster, för en stund sedan, men den gick norrut. Vi fortsätter! Nu följde en berg och dalbana där vi inte hade något val, smalt, brant och kurvigt. Bara vi inte får möte för det går bara i själva hårnålskurvan! Vyerna var vackra, dem hade vi inte velat vara utan men vi förstod att vi inte borde vara här, att vända var omöjligt, bara att fortsätta! Det gick upp och det gick ner, det vände höger och det vände vänster men ner kom vi efter ca. en halv timme till Cala Gonone, den omtalade lilla stad. Möte fick vi inte men en bil ville absolut köra om oss vilket han fick i en av kurvorna. Vi körde till hamnen men vart vi än körde stod det dessa förargliga förbudsskyltar för husbilar, vi kände oss inte välkomna och körde ut från hamnen och där stod han!
Vår position i Santa Maria Navarrese |
Han stod och väntade på oss, han visste om att vi skulle komma, hur tydligt som helst! Snygg uniform, vitt keps, guldkanter och axelklaffar, stilig man, utstrålade mycket pondus. Man ser det på långt håll, den käftar man inte med! Hans Jeep stod parkerat mitt i gatan, bakom han. Han viftade lite nonchalant med baksidan på handen att vi skulle gå åt sidan. Vi stannade och han sade barskt men lugnt, något på italienska som vi förstod så mycket av att vi skulle försvinna ut ur kommunen, fortast möjligt annars blir det böter. Han låtsades skriva med höger hand i den vänstra. Det kändes lite som desperadon som blir sparkat från stan av sheriffen i en vilda västern film. Vi försökte på engelska, ”parlare italiano!”, svarade han ännu barskare, ”no campingcar, uscita!” Han pekade i riktning mot stadens utfart. ”Si, si, immediatamente!” svarade vi, försökte se timida ut och körde fort därifrån mot Cala Gonones sydliga in- och utfart. När vi hade kört utanför stadsskylten, tog vi en liten paus, innan tunneln som leder oss tillbaka till SS125. En tysk husbil kom glatt vinkande ut ur tunneln och körde mot Cala Gonone. ”Lycka till!” sa vi samtidigt till varandra och vinkade tillbaka. Vi fortsatte vår resa på SS125 mot Baunei och Santa Maria Navarrese. Utan att använda ord som slutar på ”-st” eller andra superlativ men det var en otroligt vacker resa och det var värt all möda och besvär. Väglaget var mycket bra men stigningarna och hårnålskurvorna tar andan ur en, särskild på väg nedför. Den som har höjdskräck bör nog avhålla sig. För oss var det en spännande resa i en mycket vacker natur, mycket ögongodis! Sen eftermiddag kom vi till en stängd CamperPark i Santa Maria Navarese, tjugo meter från stranden. Var annars? |