|
|
|
Kulturmöten
Vi hade heller aldrig hört talas om Sabbioneta och det var inte något av våra mål. Faktiskt hade vi kursen inställd på staden Mantova, en åktur på ca. 300 km efter att ha lämnat Livorno. Vi körde offroad (off motorväg) genom otaliga små italienska byar mot dagens mål, Mantova och hade ca. 40 km kvar då den dök upp! Skylten om världsarvet Sabbioneta! Det lät bekant men vi visste det inte så vi åkte med husbilen rakt igenom en stadsport som vi klarade med några decimeter tillgodo på både bredd och höjd och stod där på äkta kullersten, mitt i en medeltida stad och tittade förvånade på varandra, ”Vad är detta?”
Jo, så här är det!: Sabbioneta är en stad i provinsen Mantova i Lombardiet, omkring 30 km norr om Parma, inte långt från floden Po, 19 meter över havet. Staden har ca. 4500 invånare. Sabbioneta blev tillsammans med Mantova ett världsarv 2008.
Det var hertigen Vespasiano Gonzagas som lät bygga och förvandla ett litet samhälle till en residensstad under senare halvan av 1500-talet. Staden var väl befäst med mycket höga fästningsmurar och bastioner i en oregelbunden hexagon. Det perfekta försvarsverket med endast två portar. Med undantag av några mindre murdelar som blev enklare ingångar till staden utan port, är hela fästningen intakt. Innanför murarna finns rektangulära gator och bebyggelse från samma tidsperiod inklusive kyrkor, palats, galleria, trädgårdar, parker, fascinerande takmålningar, fresker, marmorstatyer, m.m. |
Efter två timmars rundvandring i staden fastnar vi hos antikhandlaren på stadens stora torg Piazza Ducale. Han ser mig ivrigt fotograferande utanför sin antikaffär ”Vill ni fotografera mera? Kom in här!” säger han på Italienska och visar oss runt i sitt stora hus med många rum på fyra våningar. Vi häpnar över alla mycket värdefulla antikviteter, detta är bättre än många museer, vilken guldgruva av vackra saker!
Lyckliga drar vi oss tillbaka till husbilen som vi flyttar till en grusparkering strax utanför stadsmuren.
Senare på kvällen gör vi en kvällspromenad i stadens belysning, lika vackert även då! På samma parkering, fast lite längre bort, parkerar vid elvatiden ytterligare en husbil, en italiensk. Trevligt med husbilssällskap tänkte vi, men sättet bilen kördes och backades intill stadsmuren sa oss genast att något inte stod rätt till, den hade gjort så förr, ofta!
Ut kom en man som gick när han hade talat färdigt med en ung dam som kom i egen bil, hon försvann in i husbilen, sedan kom det en annan bil som efter ett tag körde iväg igen och så kom det en annan bil igen som . . . . o.s.v.
Nöjd med dagen var det dags även för oss att lägga sig och vila efter denna händelserika dag. Vi kan i alla fall konstatera att det är stor bredd på kulturen, även i Sabbioneta.
Dagens bilder blir försenade, som så mycket annat så här i slutet av resan. |
| |