|
|
|
| ||||||
|
|
|
|
|
|
Dag 31. Tjuren från Punta Sòlanto
Efter frukost kommer det, många personbilar. Vi har känslan att vi liksom står i vägen för italienare på söndagsutflykt. Norr om parkeringen, knappt 100m bort, finns en delvis övervuxen grusplan alldeles intill havet där vi kan stå istället och njuta av den varma solen. Här kunde vi gärna ha stått kvar en hel vecka men vi bestämmer oss för att stanna till efter lunch. Målet för dagen är Cornino eller San Vito lo Capo. Medans vi närmar oss det fantastiskt vackra berget Monte Cofano blir vädret sämre och kyligare. Väl framme i Cornino vid foten av berget, finns här mycket som tilltalar oss att stanna men vädret är nu som sämst, endast regnet fattas. Vi fortsätter uppför bergssluttningarna och runt Monte Cofano till San Vito lo Capo. På vägen dit stannar vi till en stund, vid en av alla dessa minnesplatser som har skapats efter att någon har kört ihjäl sig. Oftast är de mycket unga män men det värsta är att man hittar dem var och varannan kilometer utefter vägarna. Ingen annanstans har vi någonsin sett så abnormt många minnesplatser efter bilolyckor som här på Sicilien. Det är så meningslöst, onödigt och tragiskt och när vi står där kan vi faktiskt inte förstå men känsloladdat är det. |
Tom dirigerar oss enkelt till fyrtornet på Capo San Vito där vi dock inte hittar någon bra nattparkering så vi kör genom den lilla staden utefter den otroligt vackra långa stranden till udden i östra slutet av bukten där det enligt skylten heter Punta di Sòlanto. Här är väldigt ödsligt, det börjar mörkna så vi kör tillbaka och ställer oss på en husbilsparkering i byn vid slutet av stranden och mitt emot en stängd camping. På vägen dit möter vi en stor vacker tjur, mitt på vägen, antagligen har han rymt från ”kärringarna i hägnet” lite längre bort för att leta upp tjejer i någon annnan äng. Till synes vet han vart han skall, han fortsätter målmedvetet och självsäkert, bryr sig inte om husbilen, trots att den är röd och bryr sig heller inte om tilltal, jag frågade om han hette Ferdinand. Inte ens tre stora hundar som utanför en villatomt börjar skälla på han, får honom ur balans eller att ändra sin kurs. För säkerhets skull går han nu i gräset, bredvid vägen. Vi har för en stund sedan sett mycket koskit på grusvägen vid udden. Det skulle inte förvåna mig om han går den här vägen varje kväll, från en hage till en annan. Skönt att se att det finns fria tjurar som haft turen att inte födas i Spanien. Vi hittar parkeringen och sover i frid. Vädret växlar fort, väldigt gott på f.m., kallt och blåsigt på e.m. Position i byn San Vito lo Capo: N38,174759 E12,741159 Position vid Punta di Sòlanto: N38,175233 E12,769643 San Vito lo Capo, 20 mars 2011, JvH |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
© 2011 Amstel.se